Lov!
Ja då var det februarilov! Vad härligt. Solen skiner och idag är det 18 grader. Ändå sitter vi på våra rum och arbetar som galärslavar med att renskriva föreläsningar, och jag övar även på min muntliga tenta som jag ska ha nästa vecka. Är inte helt säker på hur det kommer gå, men ska prova iaf. Skiter det sig så skiter det sig, ändå värt att prova!
Ikväll blir det lite vin hemma hos mig med Maja och Michelle, ska bli kul med lite uppdateringar och avkoppling. Morgondagen kommer bjuda på ännu finare väder vilket innebär att vi kommer spendera mycket tid i parken och det ser jag fram emot. Förresten så förstår jag inte hur man gör snygg lay-out och så. Så det är därför min blogg ser så slarvig ut.
Dagens bild: 36-bitars sushi på två pers, vi åt upp allt. GÖTT.
Uppdatering
Lång tid har gått sedan sist, och jag ber om ursäkt för att jag är världens sämsta bloggare. Mycket har hänt! Först och främst har det ju varit jul och allt. Det var väldigt göttigt att få komma hem och äta upp sig lite och pussa på min fina familj och vänner.
Nu har alltså termin 2 börjat härnere. Eller börjat, den är snart slut (!) vilket är lite sjukt. Vi började redan den 3e januari. Veckan som kommer är det LOV, sen är det bara tre veckor till av skola och sedan drar alltså tentorna igång. De kommer vara uppdelade för oss, så vi kör några tentor först sen har vi lov (i 4 veckor.... nice) och därefter skall vi alltså avverka resten.
Vädret härnere är ofattbart underbart! I går, 24 februari, var det hela 23 grader och vindstilla = rena rama sommardagen. Jag och Maja hade lektion till 11, sen käkade vi crêpes inne i stan och köpte vin. Vi satte och i den stora parken, drack vin, tjötade och hade världens bästa eftermiddag. Denna avslutades genom att gå till den temporära nöjesparken och vi åkte lite karusell. Idag är vädret likadant, det doftar LJUVLIGT ute och fåglarna kvittrar och de hemlösa katterna njuter i solen.
Ikväll ska jag för första gången träffa Brices familj. Han fyller för övrigt år idag! Middagen börjar 19.30, så Brice kommer och hämtar upp mig lite innan och sen är det alltså dags. Mamma, pappa, syster och systers pojkvän Jean. Födelsedagsmiddag och jag är bjuden, jag känner mig hedrad! Och givetvis lite nervös, som jag ju är för det mesta. Mamma Brice (Sylvie) pratar ingen engelska alls, så jag får försöka jobba på min franska ikväll. Det ska bli väldigt spännande, efter middagen ska "ungdomarna" ut och drinka lite i stan. Jag vill även berätta att jag är så otroligt glad och stolt över min fina kille. Fantastiska människa!
Nu ska det bli lite vin i solen.
Oflyt
Jag är riktigt dålig på att uppdatera min blogg, och det beror enbart på att jag oftast inte har något att skriva om. Fast nu har det hänt lite grejer på sistone så det är dags att skriva av sig...
Livet i Aix rullar på, vi har fått alla tentadatum nu och jag kommer skriva 8 tentor på en vecka med start den 28e november. KUL! På tiden att börja plugga kan jag känna... Lite irriterande är det att sista tentan är den 8e dec och jag har bokat flyg hem den 18e dec. Well well, jag tänkte spendera de lediga dagarna genom att hälsa på mina kära vänner i Montpellier och Lyon, vill hinna med båda städerna!
Förra helgen var Michaela och Marcus på besök, underbart kul! Mela och jag åt världens bästa pasta på mitt nya favoritställe, vad det nu heter... Drack lite vin, strosade på stan, tog en drink vid Cours Mirabeau och sen åt vi en riktigt tafflig men mumsig middag på mitt minimala rum. Det var verkligen hur kul som helst att få prata och mysa med min Mela. På söndagen åkte hon hem (sorgligt) och senare samma kväll fick jag sjukt ont i magen. Det varade några timmar sen gick det över och jag tänkte att det var ett klassiskt magknip. Dock återkom smärtorna mitt i natten och sen hade jag ont hela måndag förmiddag. Tänkte att det var bäst att kolla upp det, så motvilligt tog jag mig till akuten med världens bästa Maja som sällskap. Kändes värdelöst att åka till sjukhuset när jag inte kan språket flytande ännu, hur ska jag kunna förklara exakt vad som hänt, hur jag känner etc etc... Varvid jag tog med mitt lilla lexikon... Haha.
Hur som haver, först fick vi anmäla oss i en reception, sedan vänta 3 timmar, därefter blev vi kallade till ett annat rum där jag skulle förklara var jag hade ont, sedan vänta 1-2 timmar igen och slutligen fick jag komma in till själva sjukhuset. Fick vänta lite till. Var jag än såg så låg det gamla människor med slemhosta, folk som var riktigt sjuka. Kände mig malplacerad, SÅ ont hade jag ju inte. Fick en burk av en stressad sjuksyrra, antog att jag skulle kissa i den (tur att det var så, annars hade det blivit pinsamt), fick klä av mig och sätta på mig en sådan där klassisk sjukhusskjorta, blev placerad på en säng i ett rum tillsammans med en 80-årig senil dam som hade blod över hela sig, dörren stängdes. Vips springer en sjuksyrra in i rummet, drar ut min arm och trycker in en nål i armvecket utan förvarning vilket framkallade några tårar då jag hatar nålar och blod. Hon tog väldigt mycket blod, fyra små burkar och sen försvann hon igen. "VAFAN HÄNDER!!!" Där ligger jag nu, med en OFATTBART jobbig tant bredvid mig som ställde samma frågor om och om igen. "Bor du här i Aix?". "Var ligger toaletten?". "Hur länge har du varit här?". "Bor du här i Aix?". "Var ligger toaletten?" osv osv osv... Det var såklart synd om henne, hon var gammal och hon hade ramlat i hemmet, men i denna stund hatade jag henne, personalen, nålen i armen, hatade allt. Som grädde på moset hade jag inget batteri på telefonen, så kunde inte ringa hem eller meddela Maja någonting.
Efter 2 timmars ytterligare väntan (utan att jag fått prata med Maja, som sitter och väntar vid entrén fortfarande) kommer doktorn in, klämmer lite, frågar lite. Lackar på att jag inte pratar franska (idiot) och sen säger hon att jag måste stanna under natten. Det. Är. Inte. Sant. Jag krävde att få dit Maja som kom och då brast det för mig. Grät som ett barn och kände mig så sjukt liten. En anställd ger mig mina kläder och min väska och leder oss till en annan del av byggnaden, in till ett rum med två sängar. Jag grät fortfarande och frågade om jag kunde få ringa hem. Man fick tydligen inte ringa till utlandet (idioter), men en jättesnäll kvinna gav mig sin privata mobiltelefon så jag kunde ringa pappa från den. Maja sov med mig på sjukhuset, men hon fick inte ligga i den andra sängen utan sov i en stol bredvid min säng. Kommer förevigt vara henne tacksam för detta. Jag fick inte äta eller dricka, och det hör till storyn att jag under dagen endast druckit 1 glas juice och ätit 4 skorpor. Jag var sjukt hungrig. Maja sympati-fastade med mig. Nu gick allting så sjukt långsamt, IGEN. Doktorn skulle komma någon gång under dagen på tisdagen, men det tog tid...
När han väl kom så visade det sig att han kunde prata engelska. HALLELUJA! Han klämde på magen och ställde massa frågor. Efter 5 minuter kunde han konstatera att det var blindtarmen. Oh yes. Vilket jävla oflyt alltså. Jag skulle opereras senare samma dag. Johanne och Maja höll mig sällskap hela dagen, de åkte hem och packade en väska med grejer som jag ville ha samt köpte kakor och saft som jag kunde snaska på när jag väl fick äta igen. Underbara människor. Operationen skulle äga rum ungefär kl 14.00. Strax innan kom en sjuksyster in och gav mig "lugnande" som jag skulle ta direkt. Vi väntade... Och vi väntade... Och vi väntade. Jag var rejält snurrig av pillrena jag fått, och somnade i omgångar medan Johanne och Maja rullade tummarna. Vid fyra, eller fem-tiden (allt är lite diffust här) kommer personalen in och säger att jag får vänta till senare, det har kommit in en annan kvinna med akut blindtarmsinflammation och hon måste opereras före mig. Maja och Johanne går i väg en stund och jag somnar.
Vaknar vid 20-tiden och ser någon sitta vid sängen, blir livrädd och skriker haha. Det var bara Brice, men jag var rejält nojig inför allt så det var läskigt. Johanne och Maja kommer tillbaka, och sen gick det fort. Pang, sjuksyrran kommer in och frågar om jag druckit eller ätit. Jag sa att jag inte druckit eller ätit och sen rullade de iväg med mig mot operation. Utanför operationssalen fick jag vänta igen. Det hade kommit in en tjej som varit med i en motorcykelolycka... Suck. Givetvis ska de få hjälp före mig, jag var ju inte så akut, men det var jääääääkligt segt med all denna väntan hela tiden. Bara den gör en stressad. Äntligen min tur, massa sövningsmedel in i armen och jag var borta.
Vaknade av att jag inte kunde andas vilket var väldigt obehagligt och jag började gråta igen. Trodde aldrig att jag skulle vara en sån cry baby! Men jodå. Tydligen så kan man inte andas själv när man får det där sövningsmedlet så jag hade haft nån grej i halsen som hjälpte till med andningen. Allt hade gått bra iaf, och jag skulle spendera två nätter till på sjukrummet. Tillsammans med den andra kvinnan. Och tur som jag hade haft hela tiden så var även denna kvinna smått senil och sjukt jobbig. Pratade med sig själv, kissade på sig hela tiden, blödde ur såren, men istället för att ringa på personal så skulle hon upp och fixa det själv. Blir så trött... Så fort hon började hålla på så ringde jag på personalen, pekade på kvinnan och vände ryggen till. En natt var riktigt jobbig, den sista natten. Hon snackade ju oavbrutet med sig själv, så jag stoppade in hörlurar och lyckades somna runt 12 på natten. Vid 2 vaknade jag upp av att jag hörde röster, vänder mig mot kvinnan och ser henne stå i nattljuset med sin dropphållare, vaggandes sida till sida och talade i tungor. Kommer garanterat få mardrömmar av den händelsen, haha...
Torsdag fick jag åka hem, Maja och Johanne handlade mat och köpte all min medicin. Sjukt mycket medicin. Kommer aldrig kunna käka upp allt, men tydligen har sjukhusen provision på läkemedel så de skriver ut mer än man behöver. Lite äckligt tycker jag. Så nu ligger jag mest i sängen och lyssnar på radio. Allt känns som en knäpp dröm, men nu har man gjort detta också. Allt är en erfarenhet. Dock skulle jag gärna vara utan denna. Har nog aldrig känt mig så liten och rädd som jag gjorde på sjukhuset.
Är väldigt tacksam för mina vänner härnere som har hjälpt mig så mycket, ovärderligt för mig. Saknar min familj och önskar att de var här och tog hand om mig. Här kommer en bild på min och Melas middag för att liva upp lite.
Pusspuss
Morfar
Det här inlägget vill jag tillägna min morfar som gick bort den 22 juli 2011. Samma dag som bombdådet i Oslo och massakern på Utöya. Sorgens dag. Jag skriver detta inlägg för att det inte går en dag utan att jag tänker på honom, och drömmarna där han är frånvarande är få. Mamma säger att det förmodligen är en del av "läkeprocessen" och det tror jag också. Så fort jag är ensam är saknaden alltid där och gör sig påmind.
Det är många som säger att de har världens bästa morfar och det är klart att det är så i deras verklighet. Dock kan jag, utan att överdriva, säga att jag faktiskt hade världens bästa morfar. Jag kan inte minnas en enda ringette-match som morfar inte fanns på läktaren och hejade, oavsett väder. Han var otroligt stöttande och alltid ens största fan.
Jag minns sommaren när jag var 13 år och skulle iväg på skolavslutning. Jag hade på mig mina nya avslutningskläder och jag tror till och med att jag lockat håret för ovanlighetens skull. När jag gick ut via groventrén stod morfar där och han såg så himla glad ut. Han fattade mina händer och sa att han aldrig hade sett mig så vacker! Detta kanske låter otroligt löjligt idag, men jag kan fortfarande känna hur glad och varm jag blev inombords. Jag kände mig så vuxen och speciell för just honom. Vi syskon hade var och en, en alldeles egen relation till morfar och jag tycker det är så fantastiskt att det var så. Han var liksom vår bästis, på olika sätt och han gav oss så otroligt mycket kärlek.
För några år sen slog det mig hur fort livet kan upphöra, jag vet inte exakt vad det var som fick mig att tänka på det. Att när man dör, så dör liksom ens historia med en. Även om det finns personer i ens närhet som vet det mesta så finns det ingen som vet exakt allt. När mamma ringde mig för ett år sen och berättade att morfar hade cancer i lungorna åkte jag hem för att hälsa på honom ett par veckor senare. Vi satt i hans kök på Nygatan hela dagen och fikade och pratade om hans liv. Hans barndom, hans kärlek till mormor, hur hans familjesituation såg ut när han var liten etc. Han visade en mig en snusdosa från 1930-talet som han hittade i deras tvättstuga som barn. Hur som helst, detta samtal kommer jag alltid att minnas, det var så häftigt att höra hans historia, för nu finns den hos mig och den försvann inte med honom. Såklart vet jag fortfarande inte allt om min morfar, men en hel del vet jag och det känns oerhört viktigt.
Jag kommer aldrig glömma hans doft, hans dåliga hörsel, hans "Hallå? Dahlén!" i telefonen, synen av honom där han promenerade i Mariefred med tidningen under armen, våra fikastunder när jag lämnade posten, hans kalkonhud under hakan, hans livsglädje och hans kärlek till familjen. Det är så jag minns min morfar. Och jag kommer alltid älska honom obeskrivligt mycket. Du kommer alltid att leva vidare genom dina barn och barnbarn och jag ska se till att även dina barnbarnsbarn får ta del av dig. Jag hoppas att du i nuläget dricker whiskey och läser min blogg i himlen.
Stencool på sin 86-årsdag
Bäst i världen.
Snusdosorna har utvecklats under åren
Det är många som säger att de har världens bästa morfar och det är klart att det är så i deras verklighet. Dock kan jag, utan att överdriva, säga att jag faktiskt hade världens bästa morfar. Jag kan inte minnas en enda ringette-match som morfar inte fanns på läktaren och hejade, oavsett väder. Han var otroligt stöttande och alltid ens största fan.
Jag minns sommaren när jag var 13 år och skulle iväg på skolavslutning. Jag hade på mig mina nya avslutningskläder och jag tror till och med att jag lockat håret för ovanlighetens skull. När jag gick ut via groventrén stod morfar där och han såg så himla glad ut. Han fattade mina händer och sa att han aldrig hade sett mig så vacker! Detta kanske låter otroligt löjligt idag, men jag kan fortfarande känna hur glad och varm jag blev inombords. Jag kände mig så vuxen och speciell för just honom. Vi syskon hade var och en, en alldeles egen relation till morfar och jag tycker det är så fantastiskt att det var så. Han var liksom vår bästis, på olika sätt och han gav oss så otroligt mycket kärlek.
För några år sen slog det mig hur fort livet kan upphöra, jag vet inte exakt vad det var som fick mig att tänka på det. Att när man dör, så dör liksom ens historia med en. Även om det finns personer i ens närhet som vet det mesta så finns det ingen som vet exakt allt. När mamma ringde mig för ett år sen och berättade att morfar hade cancer i lungorna åkte jag hem för att hälsa på honom ett par veckor senare. Vi satt i hans kök på Nygatan hela dagen och fikade och pratade om hans liv. Hans barndom, hans kärlek till mormor, hur hans familjesituation såg ut när han var liten etc. Han visade en mig en snusdosa från 1930-talet som han hittade i deras tvättstuga som barn. Hur som helst, detta samtal kommer jag alltid att minnas, det var så häftigt att höra hans historia, för nu finns den hos mig och den försvann inte med honom. Såklart vet jag fortfarande inte allt om min morfar, men en hel del vet jag och det känns oerhört viktigt.
Jag kommer aldrig glömma hans doft, hans dåliga hörsel, hans "Hallå? Dahlén!" i telefonen, synen av honom där han promenerade i Mariefred med tidningen under armen, våra fikastunder när jag lämnade posten, hans kalkonhud under hakan, hans livsglädje och hans kärlek till familjen. Det är så jag minns min morfar. Och jag kommer alltid älska honom obeskrivligt mycket. Du kommer alltid att leva vidare genom dina barn och barnbarn och jag ska se till att även dina barnbarnsbarn får ta del av dig. Jag hoppas att du i nuläget dricker whiskey och läser min blogg i himlen.
Stencool på sin 86-årsdag
Bäst i världen.
Snusdosorna har utvecklats under åren
Burritos och IKEA
Bonjour!
Nu har det återigen gått ett par veckor. Det är helt ofattbart vad tiden rinner iväg härnere. Pratade med syster Lo för en tid sedan och tog upp julafton, vad är planen, vad händer på nyår etc etc. Hon sa att det är ju sjuuuukt långt kvar tills dess, och det stämmer ju. Det lustiga är bara att härnere går tiden jättefort, och det är därför dessa frågor känns relevanta! :)
I veckorna är det som vanligt mycket skola och mycket sittande på träbänkar. Det är med andra ord på helgerna det händer! I tordags spenderade jag och Johanne eftermiddagen på fantastiska IKEA, införskaffade lite ljus och annat myspys till rummet nu när hösten väntar. Men huvudsyftet var att köpa en madrass, sängen i mitt rum är ofattbart obekväm så en extramadrass vore på sin plats. Mycket bra att ha vid besök också! Fick med mig svenska chips och lite remmar med... Mumma. I lördags fick vi privilegiet att träffa Johannes mamma som var på besök, det blev en härlig lunch och en guidad tur till Converse Store.
Ben och Maja på restaurang. Mycket gott. Maten alltså.
Spontanitet i parken!
Fredagsmys
Extremt musikalisk kille... Rolig såg han ut också, hihi.
Har starka aningar om att det var HÄR du bodde, storebror Erik? I fiskbutiken...
Johannes mamma på besök!
Mitt nya favorittorg
Hörs!
Nu har det återigen gått ett par veckor. Det är helt ofattbart vad tiden rinner iväg härnere. Pratade med syster Lo för en tid sedan och tog upp julafton, vad är planen, vad händer på nyår etc etc. Hon sa att det är ju sjuuuukt långt kvar tills dess, och det stämmer ju. Det lustiga är bara att härnere går tiden jättefort, och det är därför dessa frågor känns relevanta! :)
I veckorna är det som vanligt mycket skola och mycket sittande på träbänkar. Det är med andra ord på helgerna det händer! I tordags spenderade jag och Johanne eftermiddagen på fantastiska IKEA, införskaffade lite ljus och annat myspys till rummet nu när hösten väntar. Men huvudsyftet var att köpa en madrass, sängen i mitt rum är ofattbart obekväm så en extramadrass vore på sin plats. Mycket bra att ha vid besök också! Fick med mig svenska chips och lite remmar med... Mumma. I lördags fick vi privilegiet att träffa Johannes mamma som var på besök, det blev en härlig lunch och en guidad tur till Converse Store.
Ben och Maja på restaurang. Mycket gott. Maten alltså.
Spontanitet i parken!
Fredagsmys
Extremt musikalisk kille... Rolig såg han ut också, hihi.
Har starka aningar om att det var HÄR du bodde, storebror Erik? I fiskbutiken...
Johannes mamma på besök!
Mitt nya favorittorg
Hörs!
Vardag
Hej alla vänner.
Dags för ännu en liten uppdatering tänkte jag. Vad har då hänt sen sist? Ja, jag har tvättat och jag har gått i skolan och jag har varit i slagsmål med min säng. Framför allt har jag kommit in i någon slags vardagslunk.
Tvätt-Linnet har tvättat för hand. Jorrå...
Förra veckans skola var helt okej, det börjar kännas något bättre med språket fast det tar ju tid såklart. Skolan är så otroligt lustig jämfört med Sverige. Nästan alla mina lektioner ä 3 h långa, oftast med en kvarts paus i halvtid. Då går folk ut och röker/köper kaffe i vanlig ordning. Föreläsningssalarna känns väldigt uråldriga, med träbänkar och griffeltavlor, det ömmar i lilla rumpan efter 3 h vill jag lova... Man vrider och vänder sig och svettas (AC finns inte och det är fortfarande 30 grader varmt härnere). Det har blivit betydligt värre med koncentrationen nu när snuset är slut också... Fast det har ju löst sig... Hohoho.
Hur som haver, tänkte berätta en skolrelaterad sak som chockerade oss under en föreläsning. På fredagar läser vi en masterkurs som heter "L'economie de l'innovation et des nouvelles technologies". Kvinnan som föreläser är ganska gullig och ler och ser engagerad ut (inte direkt vanligt hos övriga lärare). Däremot sitter hon ned, använder ingen powerpoint/overhead/tavlan, utan sitter bara ner i 3 långa timmar och pratar oavbrutet. Tentan är sedan på våra anteckningar- lycka till Linnet. Denna kurs är uppenbarligen populär, alla studenter får inte plats utan får stå upp längst bak i salen. Och ALLA pratar under hennes föreläsningar. När ca 200 studenter "småsnackar" samtidigt blir det ett oerhört högt sorl så läraren blir faktiskt överröstad. I detta oväsen skall vi försöka höra/förstå vad läraren säger samt hinna skriva ned anteckningar och det är ett enda kaos emellanåt. Och återigen, det finns ingen AC. Svetten rinner och dessa 3 timmar känns som en evighet innan vi släpps fria igen för att käka lunch. Hej och hå... Kämpa på!
På fredagskvällen gick vi till en pub och tog ett par öl, det var väldigt väldigt trevligt... Eftersom skolan tar så mycket tid blir det inte mycket festande, än så länge. Så några öl ibland smakar mycket gott!
Maja, jag och Julia
På lördagen drog gänget till Marseille, men jag stannade hemma. Kände att jag behövde varva ned lite... Men till helgen blir det nya tag och förmodligen åker vi till Nice på lördag! NICE!
I övrigt har stressen om kurser lagt sig, vi har äntligen fått våra Learning Agreements godkända och nu kan vi fokusera på de kurser vi valt vilket känns jätteskönt. För dem som bryr sig skall jag läsa följande:
Vi har för övrigt lärt känna stan ganska väl vid det här laget, och funnit en härlig park som är perfekt att motionera i. Maja och jag är duktiga och kör powerwalk på morgonkvisten, så länge vi inte börjar kl 8.
Nej nu blir det tråkigt, för jag har inte så mycket att skriva om faktiskt. Avslutar med VECKANS ORD (som har efterfrågats av en viss herr J): Tonfisk.
Puss och KRAM!
Dags för ännu en liten uppdatering tänkte jag. Vad har då hänt sen sist? Ja, jag har tvättat och jag har gått i skolan och jag har varit i slagsmål med min säng. Framför allt har jag kommit in i någon slags vardagslunk.
Tvätt-Linnet har tvättat för hand. Jorrå...
Förra veckans skola var helt okej, det börjar kännas något bättre med språket fast det tar ju tid såklart. Skolan är så otroligt lustig jämfört med Sverige. Nästan alla mina lektioner ä 3 h långa, oftast med en kvarts paus i halvtid. Då går folk ut och röker/köper kaffe i vanlig ordning. Föreläsningssalarna känns väldigt uråldriga, med träbänkar och griffeltavlor, det ömmar i lilla rumpan efter 3 h vill jag lova... Man vrider och vänder sig och svettas (AC finns inte och det är fortfarande 30 grader varmt härnere). Det har blivit betydligt värre med koncentrationen nu när snuset är slut också... Fast det har ju löst sig... Hohoho.
Hur som haver, tänkte berätta en skolrelaterad sak som chockerade oss under en föreläsning. På fredagar läser vi en masterkurs som heter "L'economie de l'innovation et des nouvelles technologies". Kvinnan som föreläser är ganska gullig och ler och ser engagerad ut (inte direkt vanligt hos övriga lärare). Däremot sitter hon ned, använder ingen powerpoint/overhead/tavlan, utan sitter bara ner i 3 långa timmar och pratar oavbrutet. Tentan är sedan på våra anteckningar- lycka till Linnet. Denna kurs är uppenbarligen populär, alla studenter får inte plats utan får stå upp längst bak i salen. Och ALLA pratar under hennes föreläsningar. När ca 200 studenter "småsnackar" samtidigt blir det ett oerhört högt sorl så läraren blir faktiskt överröstad. I detta oväsen skall vi försöka höra/förstå vad läraren säger samt hinna skriva ned anteckningar och det är ett enda kaos emellanåt. Och återigen, det finns ingen AC. Svetten rinner och dessa 3 timmar känns som en evighet innan vi släpps fria igen för att käka lunch. Hej och hå... Kämpa på!
På fredagskvällen gick vi till en pub och tog ett par öl, det var väldigt väldigt trevligt... Eftersom skolan tar så mycket tid blir det inte mycket festande, än så länge. Så några öl ibland smakar mycket gott!
Maja, jag och Julia
På lördagen drog gänget till Marseille, men jag stannade hemma. Kände att jag behövde varva ned lite... Men till helgen blir det nya tag och förmodligen åker vi till Nice på lördag! NICE!
I övrigt har stressen om kurser lagt sig, vi har äntligen fått våra Learning Agreements godkända och nu kan vi fokusera på de kurser vi valt vilket känns jätteskönt. För dem som bryr sig skall jag läsa följande:
- L'entreprise dans l'environnement international
- Anglais (förhoppningsvis 3 ganska enkla hp...)
- Analyse économique du droit
- Stratégies monétaires et finance international
- Les marchés financiers - Fonctionnement et stratégies
- Economie publique
- Economie de l'innovation et des nouvelles technologies
- Introduction à l'entreprise et à la gestion
Vi har för övrigt lärt känna stan ganska väl vid det här laget, och funnit en härlig park som är perfekt att motionera i. Maja och jag är duktiga och kör powerwalk på morgonkvisten, så länge vi inte börjar kl 8.
Nej nu blir det tråkigt, för jag har inte så mycket att skriva om faktiskt. Avslutar med VECKANS ORD (som har efterfrågats av en viss herr J): Tonfisk.
Puss och KRAM!
Update
Andra skolveckan var inte riktigt lika helvetisk som den första. Den hade dock sina bakslag... Måndag morgon skulle vi gå på en ny kurs, Théorie marchés financiers. Den är 4,5 hp så det kändes gött att kunna ta en kurs som var såpass "stor" (de flesta kurserna är på 3 hp endast). Efter 5 minuter inser jag att jag kommit helt fel. Läraren smällde upp ett excelark på storbild och började kötta formler och annat matematiskt stoff. Plötsligt blev salen tyst och studenterna räknade ut massa uppgifter på egen hand. En förvirrad Linnet, utan miniräknare, fick smärre panik och rymde i pausen.
Jag gick upp till kontoret för internationella relationer, näst intill gråtfärdig, för att diskutera mina svårigheter att hitta rätt kurser. Kvinnan, en norska, vikarierar sedan två veckor för den ordinarie ansvariga. Hon är väldigt sträng och tycker det är otroligt illa att vi inte förstår franska flytande (brist i avtalet där kanske Linköpings Universitet...). Jag var i nuläget ganska förbannad över att INGEN ville hjälpa mig och hon mjuknade en aning. Planen blev att så fort som möjligt lämna in de kurser jag ville läsa och få dem accepterade av Lkpg. Givetvis slängde jag in en kurs på engelska, 3 hp... Tre ganska säkra poäng skulle inte sitta fel. Vi får se vad som händer av allt detta! Borde få svar kommande vecka.
I helgen var det festival här i Aix, en reggae-festival om jag inte missförstått. Vi var där på fredagen och det var riktigt bra musik, med massvis av duktiga musiker. Tröttheten efter veckan tog dock över runt 23-tiden. 8.00 dagen efter tog vi oss till Gare Routière, och åkte till Cassis. ÄLSKAR STADEN!!! En heldag av strand och hav återigen. Vi var så värda det :)
Idag, söndag, är vädret för första gången sedan vi kom hit "dåligt". Mulet och lite regnigt, samt en behaglig temperatur istället för den hetta som det annars är. Älskar värmen, och vill inte klaga, men detta väder är perfekt för lite motion! Gav mig ut i en park som ligger i närområdet och hade med mp3:n. Nu till en sak som aldrig skulle ske i Sverige... Jag sprang där i parken i lugn takt och min mp3 pumpade E-Type - Russian Lullaby (shuffle ni vet...) på högsta volym. Plötsligt springer det upp en fransman precis bredvid mig och börjar snacka. Jag tar ut hörlurarna och säger att jag inte snackar så bra franska (något irriterat, brukar inte socialisera mig när jag tränar). Och då började han glatt prata engelska och vi pratade hela (....) rundan på ca 40 minuter. Jag måste erkänna att det var lite jobbigt eftersom jag vill träna ifred, men å andra sidan tycker jag att detta är så härligt. I Sverige hade detta ALDRIG hänt! Vi är så himla isolerade på något sätt i Sverige, gillar att vara för oss själva, drar oss undan etc... Och jag kände ju så idag också. MEN, jag ska försöka ändra min inställning, för jag älskar det faktum att fransmännen är så otroligt sociala och öppna. Det slutade med att vi tog i hand och hälsade, sen vek jag av hemåt. Kanske ses vi igen, kanske inte.
Ikväll hoppas jag på att få äta pizza. Vi har längtat såå länge efter lite snabbmat så ikväll kanske det smäller! Har enbart ätit sallad till middag sen jag kom hit (det är enkelt att fixa, plus att man kan göra den på rummet och slipper således att tillaga maten i det snuskiga, gemensamma köket). WWWOOOHO!!!
Puss på er!
Jag gick upp till kontoret för internationella relationer, näst intill gråtfärdig, för att diskutera mina svårigheter att hitta rätt kurser. Kvinnan, en norska, vikarierar sedan två veckor för den ordinarie ansvariga. Hon är väldigt sträng och tycker det är otroligt illa att vi inte förstår franska flytande (brist i avtalet där kanske Linköpings Universitet...). Jag var i nuläget ganska förbannad över att INGEN ville hjälpa mig och hon mjuknade en aning. Planen blev att så fort som möjligt lämna in de kurser jag ville läsa och få dem accepterade av Lkpg. Givetvis slängde jag in en kurs på engelska, 3 hp... Tre ganska säkra poäng skulle inte sitta fel. Vi får se vad som händer av allt detta! Borde få svar kommande vecka.
I helgen var det festival här i Aix, en reggae-festival om jag inte missförstått. Vi var där på fredagen och det var riktigt bra musik, med massvis av duktiga musiker. Tröttheten efter veckan tog dock över runt 23-tiden. 8.00 dagen efter tog vi oss till Gare Routière, och åkte till Cassis. ÄLSKAR STADEN!!! En heldag av strand och hav återigen. Vi var så värda det :)
Idag, söndag, är vädret för första gången sedan vi kom hit "dåligt". Mulet och lite regnigt, samt en behaglig temperatur istället för den hetta som det annars är. Älskar värmen, och vill inte klaga, men detta väder är perfekt för lite motion! Gav mig ut i en park som ligger i närområdet och hade med mp3:n. Nu till en sak som aldrig skulle ske i Sverige... Jag sprang där i parken i lugn takt och min mp3 pumpade E-Type - Russian Lullaby (shuffle ni vet...) på högsta volym. Plötsligt springer det upp en fransman precis bredvid mig och börjar snacka. Jag tar ut hörlurarna och säger att jag inte snackar så bra franska (något irriterat, brukar inte socialisera mig när jag tränar). Och då började han glatt prata engelska och vi pratade hela (....) rundan på ca 40 minuter. Jag måste erkänna att det var lite jobbigt eftersom jag vill träna ifred, men å andra sidan tycker jag att detta är så härligt. I Sverige hade detta ALDRIG hänt! Vi är så himla isolerade på något sätt i Sverige, gillar att vara för oss själva, drar oss undan etc... Och jag kände ju så idag också. MEN, jag ska försöka ändra min inställning, för jag älskar det faktum att fransmännen är så otroligt sociala och öppna. Det slutade med att vi tog i hand och hälsade, sen vek jag av hemåt. Kanske ses vi igen, kanske inte.
Ikväll hoppas jag på att få äta pizza. Vi har längtat såå länge efter lite snabbmat så ikväll kanske det smäller! Har enbart ätit sallad till middag sen jag kom hit (det är enkelt att fixa, plus att man kan göra den på rummet och slipper således att tillaga maten i det snuskiga, gemensamma köket). WWWOOOHO!!!
Puss på er!
Sol och bad
Förra veckan var ett enda stort kaos. Ordet som återkom flest gånger var Frustration. Eftersom vi inte har en aning om vad universitetets kurser går ut på (de använder sig inte av kursplaner som vi i Sverige) har vi varit tvungna att gå på flera stycken för att sedan utvärdera om dessa kurser passar oss eller inte. Vi har ju en del restriktioner från LiU vilka kurser vi ska läsa etc. Så det har varit ett pusslande vill jag lova. Vet fortfarande inte exakt vad jag ska läsa, så det får bli dagens uppgift. Några roligheter har dock hänt under veckan, fått veta att min kära mor och finaste lillebror kommer på besök den 22 oktober! JAAAAAAAAAAA!!! Saknar er!
Vädret har varit KANON hela veckan, man sitter och svettas i lektionssalarna och längtar ut till parken! Skolluncherna är perfekta, för 3 euro får man förrätt, varmrätt och efterrätt och det tycker vi om. Ska försöka börja motionera lite denna veckan, blir alldeles för mycket brie och alldeles för lite grönsaker...
NU till veckans höjdpunkt! Fredagen firade vi rejält att veckan var över, och tidigt lördag morgon åkte vi till Cassis, en fantastiskt liten stad inte så långt från Aix. Måste tilläggas att busskommunikationerna här i Frankrike är total skandal. När vi kom till buss nr 1 var det smockat med folk som ville gå på. Givetvis fick inte alla plats och då kommer inte en buss till, utan de som inte får plats får helt enkelt gå hem igen. Vi hade tur så vi kom på den första bussen. Därefter skulle vi byta i en stad som jag inte kommer ihåg namnet på. Bussen vi kom med var dock försenad, så vi missade buss nr 2. Fick vänta en dryg timme och sedan ta tåget till Cassis och taxi ner till stranden. Totalt tog det 3 timmar för oss att nå havet, men OJ... Det var värt det. Har varit i staden ett par gånget förut med familjen och det var underbart att vara tillbaka. Havet, stranden, fina båtar och glada människor! Precis vad vi behövde.
Det är en obeskrivlig känsla att hoppa i havet och känna friheten! Man förstår plötsligt livets mening... Haha. Som jag hade längtat. Vi ska nog åka tillbaka till Cassis nästa vecka igen och kolla in själva staden. Igår var det mest fokus på havet.
I övrigt skall jag försöka fixa ett möte på måndag med en kvinna som är ansvarig för franskakurser för utländska studenter. Det vore kanon att läsa några hp franska, främst för att jag i nuläget har för få poäng men också för att komma in i språket mer. Jag mår bra och jag trivs som fisken. Enda problemet är just skolan, men det LÖSER sig!
Kram kram
Vädret har varit KANON hela veckan, man sitter och svettas i lektionssalarna och längtar ut till parken! Skolluncherna är perfekta, för 3 euro får man förrätt, varmrätt och efterrätt och det tycker vi om. Ska försöka börja motionera lite denna veckan, blir alldeles för mycket brie och alldeles för lite grönsaker...
NU till veckans höjdpunkt! Fredagen firade vi rejält att veckan var över, och tidigt lördag morgon åkte vi till Cassis, en fantastiskt liten stad inte så långt från Aix. Måste tilläggas att busskommunikationerna här i Frankrike är total skandal. När vi kom till buss nr 1 var det smockat med folk som ville gå på. Givetvis fick inte alla plats och då kommer inte en buss till, utan de som inte får plats får helt enkelt gå hem igen. Vi hade tur så vi kom på den första bussen. Därefter skulle vi byta i en stad som jag inte kommer ihåg namnet på. Bussen vi kom med var dock försenad, så vi missade buss nr 2. Fick vänta en dryg timme och sedan ta tåget till Cassis och taxi ner till stranden. Totalt tog det 3 timmar för oss att nå havet, men OJ... Det var värt det. Har varit i staden ett par gånget förut med familjen och det var underbart att vara tillbaka. Havet, stranden, fina båtar och glada människor! Precis vad vi behövde.
Det är en obeskrivlig känsla att hoppa i havet och känna friheten! Man förstår plötsligt livets mening... Haha. Som jag hade längtat. Vi ska nog åka tillbaka till Cassis nästa vecka igen och kolla in själva staden. Igår var det mest fokus på havet.
I övrigt skall jag försöka fixa ett möte på måndag med en kvinna som är ansvarig för franskakurser för utländska studenter. Det vore kanon att läsa några hp franska, främst för att jag i nuläget har för få poäng men också för att komma in i språket mer. Jag mår bra och jag trivs som fisken. Enda problemet är just skolan, men det LÖSER sig!
Kram kram
Språkkaos
Torsdagen skulle ju vara den första uppstyrda kvällen för oss utbytesstudenter. Det blev inte riktigt så, utan vi styrde kvällen själva. Efter en tonfisksallad som jag slängde ihop på rummet blev det vin och lite häng med Majsan. Sedan mötte vi upp resten av gänget (som hela tiden blir större och större då fler studenter hela tiden anländer) och planen var att sätta oss i en park nära stan. Den var dock stängd och vi vågade inte hoppa över staketen (vi har nu lärt oss att alla ungdomar hoppar över) så vi vandrade in mot stan och satte oss vid en fontän och drack vin och pratade. Mysigt! Efter ett par drinkar på en pub gick vi hem och sov.
En nöjd och fin Majsan!
Michelle, Julia och Johanne
Eller sov och sov... Det är i princip omöjligt att sova pga värmen. En annan svensk tjej, Michelle, har termometer på sitt rum och den visade 28 grader inomhus och 30 grader utomhus. Med andra ord är det som en bastu i våra studentrum och jag klarar knappt av det! Jag vaknar säkert 5-6 ggr per natt och har andnöd och svetten rinner. Detta trots att jag sover utan sovkläder och med BÅDA fönstrena på vid gavel. Hysteriskt! Vi försöker kyla ned oss genom att kallduscha ett par gånger om dagen, men eftersom jag har stopp i duschavloppet så blir det inga längre besök därinne, efter 5 minuter har vattnet runnit ut över badrumsgolvet... De skall kika på det imorgon!
Hur som haver, fredagen spenderades vid en pool ca 50 minuters gångavstånd från vårt boende. Givetvis trodde vi att det skulle ligga närmre, men icke! Walking and waiting, det är vad du gör i Aix-en-Provence hittills! Men det är bra med lite motion, det är mest fötterna som klagar! Fantastiskt att kunna kyla ned sig i poolen och bara njuta av det vackra vädret!
Igår, lördag, tog vi bussen till Carrefour och IKEA. Underbart att käka köttbullar till lunch, den enda tillagade rätten vi ätit sen vi kom hit. Maten består mest av yoghurt, baguetter och sallad. Det blev rätt så mycket inhandlat, köpte kuddar till sängen, några doftljus (väldigt instängd luft på rummen som sagt), extra lakan och städprylar. På kvällen gick vi tillbaks till parken, denna gången hoppade vi över staketen. Sen gick vi in till stan och tog några öl.
Johanne vid receptionen. Cool tjej.
Fasaden till vår byggnad, Pavillon 4. Mycket fin och välvårdad byggnad i jämförelse med de andra... Tur!
Nu till språkkaoset! För det mesta pratar vi engelska med varandra, men vissa föredrar att prata franska då deras engelska inte är så bra. Detta innebär att vi hela tiden ändrar språk! Ena sekunden pratar vi svenska, sen plötsligt engelska och sen franska (om än något taffligt från min sida). Jättekul såklart, men man fokuserar hela tiden på att förstå, formulera sig etc så jag är ganska trött i huvudet just nu.
På Carrefour köpte jag en fransk bok och filmen Dogtown dubbad på franska, ska nog ge mig på att se den ikväll! Gäller att börja öva mycket nu, de flesta utbytesstudenter här är grymma på franska och jag vill också bli det!
Imorgon skall vi skriva in oss på skolan för att få våra studentkort, och även diskutera kurser. Tisdag börjar franskakursen!
Bonsoir mes amis!
En nöjd och fin Majsan!
Michelle, Julia och Johanne
Eller sov och sov... Det är i princip omöjligt att sova pga värmen. En annan svensk tjej, Michelle, har termometer på sitt rum och den visade 28 grader inomhus och 30 grader utomhus. Med andra ord är det som en bastu i våra studentrum och jag klarar knappt av det! Jag vaknar säkert 5-6 ggr per natt och har andnöd och svetten rinner. Detta trots att jag sover utan sovkläder och med BÅDA fönstrena på vid gavel. Hysteriskt! Vi försöker kyla ned oss genom att kallduscha ett par gånger om dagen, men eftersom jag har stopp i duschavloppet så blir det inga längre besök därinne, efter 5 minuter har vattnet runnit ut över badrumsgolvet... De skall kika på det imorgon!
Hur som haver, fredagen spenderades vid en pool ca 50 minuters gångavstånd från vårt boende. Givetvis trodde vi att det skulle ligga närmre, men icke! Walking and waiting, det är vad du gör i Aix-en-Provence hittills! Men det är bra med lite motion, det är mest fötterna som klagar! Fantastiskt att kunna kyla ned sig i poolen och bara njuta av det vackra vädret!
Igår, lördag, tog vi bussen till Carrefour och IKEA. Underbart att käka köttbullar till lunch, den enda tillagade rätten vi ätit sen vi kom hit. Maten består mest av yoghurt, baguetter och sallad. Det blev rätt så mycket inhandlat, köpte kuddar till sängen, några doftljus (väldigt instängd luft på rummen som sagt), extra lakan och städprylar. På kvällen gick vi tillbaks till parken, denna gången hoppade vi över staketen. Sen gick vi in till stan och tog några öl.
Johanne vid receptionen. Cool tjej.
Fasaden till vår byggnad, Pavillon 4. Mycket fin och välvårdad byggnad i jämförelse med de andra... Tur!
Nu till språkkaoset! För det mesta pratar vi engelska med varandra, men vissa föredrar att prata franska då deras engelska inte är så bra. Detta innebär att vi hela tiden ändrar språk! Ena sekunden pratar vi svenska, sen plötsligt engelska och sen franska (om än något taffligt från min sida). Jättekul såklart, men man fokuserar hela tiden på att förstå, formulera sig etc så jag är ganska trött i huvudet just nu.
På Carrefour köpte jag en fransk bok och filmen Dogtown dubbad på franska, ska nog ge mig på att se den ikväll! Gäller att börja öva mycket nu, de flesta utbytesstudenter här är grymma på franska och jag vill också bli det!
Imorgon skall vi skriva in oss på skolan för att få våra studentkort, och även diskutera kurser. Tisdag börjar franskakursen!
Bonsoir mes amis!
Middag!
Majsan och mitt rum
Första skoldagen!!!
Bonsoir!
Vaknade tidigt. Natten var hemskt eftersom jag hade en kavaj som huvudkudde. Var riktigt nervig redan på morgonen, första skoldagen idag! Maja och jag gick ut på en liten promenad på förmiddagen och lokaliserade skolan, Paul Cézanne. Vid två var det samling, först pratade en fransk professor och gav oss info om skolan och utbildningarna som de erbjuder. Därefter tog en kvinna över och gav massa viktig (!!!) info, och då gäller det verkligen att spetsa öronen. Vi förstod i princip allting som sades, men allt är ju såklart på franska så man får fokusera så hjärnan värker! Infomötet var väl inte direkt hightech, en halvtaskig PP som de inte förstorade till helbild, utan det var sådär n00bigt (Gurra <3) så man såg allt runtomkring och sådär. Sen när de pekade på relevanta textrader så pekade de på dataskärmen, inte på projektorväggen. De trodde väl att de sysslade med en overhead-apparat.
Efter lektionen gick jag, Majsan och fyra andra tjejer till ett Casino (mataffär, vi har inte råd att spela än) och köpte lite götta. Götta innebär i detta fallet chips, majskolvar, yoghurt och vin. En flarra rött för 2 euro är helt OK tycker vi! Blev pulversoppa och majs till middag.
Klagade även i receptionen på att jag inte fått någon kudde, fick ett fantastiskt svar.
"Vissa rum har helt enkelt inte kudde".
Nähä. Så jag måste köpa en då? Fastän Majsan och Malin har fått?
Japp, så är det.
Jädrans fransmän. Ska åka till IKEA på lördag och köpa en nedrans kudde. Fram tills dess får kavajen nyttjas.
Ikväll är det den första uppstyrda festkvällen för oss utbytesstudenter. Pga värmen rinner svetten bokstavligen dygnet runt, så får ge mig in i duschen igen om en stund.
Orvar!
Vaknade tidigt. Natten var hemskt eftersom jag hade en kavaj som huvudkudde. Var riktigt nervig redan på morgonen, första skoldagen idag! Maja och jag gick ut på en liten promenad på förmiddagen och lokaliserade skolan, Paul Cézanne. Vid två var det samling, först pratade en fransk professor och gav oss info om skolan och utbildningarna som de erbjuder. Därefter tog en kvinna över och gav massa viktig (!!!) info, och då gäller det verkligen att spetsa öronen. Vi förstod i princip allting som sades, men allt är ju såklart på franska så man får fokusera så hjärnan värker! Infomötet var väl inte direkt hightech, en halvtaskig PP som de inte förstorade till helbild, utan det var sådär n00bigt (Gurra <3) så man såg allt runtomkring och sådär. Sen när de pekade på relevanta textrader så pekade de på dataskärmen, inte på projektorväggen. De trodde väl att de sysslade med en overhead-apparat.
Efter lektionen gick jag, Majsan och fyra andra tjejer till ett Casino (mataffär, vi har inte råd att spela än) och köpte lite götta. Götta innebär i detta fallet chips, majskolvar, yoghurt och vin. En flarra rött för 2 euro är helt OK tycker vi! Blev pulversoppa och majs till middag.
Klagade även i receptionen på att jag inte fått någon kudde, fick ett fantastiskt svar.
"Vissa rum har helt enkelt inte kudde".
Nähä. Så jag måste köpa en då? Fastän Majsan och Malin har fått?
Japp, så är det.
Jädrans fransmän. Ska åka till IKEA på lördag och köpa en nedrans kudde. Fram tills dess får kavajen nyttjas.
Ikväll är det den första uppstyrda festkvällen för oss utbytesstudenter. Pga värmen rinner svetten bokstavligen dygnet runt, så får ge mig in i duschen igen om en stund.
Orvar!
Franskt mobilnummer.
Kommer inte använda mitt svenska nummer speciellt mycket, kolla av lite då och då kanske bara. Mitt franska nummer är hursomhelst: 0607730339. Skitlätt! Kunde det faktiskt utantill denna gången. Kraaaaamis
Mumma
Toalett
